BEOLINGUS
Dictionary - TU Chemnitz

 German  English

Aphasie {f}; Sprachstörung {f} [med.] aphasia; stroke [listen]

Wernicke-Aphasie; sensorische Aphasie receptive aphasia; Wernicke's aphasia; fluent aphasia; sensory aphasia

Sprachstörung {f} speech disorder

Sprachstörungen {pl} speech disorders

Dysarthrie {f}; Sprachstörung {f} [med.] dysarthria; speech defect

Gaumenlautstammeln {n}; G-Stammeln {n}; Gammazismus {m} (Sprachstörung) [med.] gammacism (speech disorder)

Stottern {n} (Sprachstörung) [med.] stutter; stuttering; stammer; stammering; maunt [Sc.]; mant [Sc.] (speech impediment)

hysterisches Stottern psychogenic stuttering

physiologisches Stottern physiological stuttering

Er stotterte fürchterlich. He had a terrible stutter.